Livet är Buligt!

Vad ska man göra när det känns som att man stångar sig blodig mot en vägg? En vägg som inte rubbar sig en millimeter. Ska man fortsätta stånga eller ska man vika sig?bli mjuk som en fjäder så man inte blir så blodig.
Tyvärr så är jag sorten som stångar mig blå och blodig tills jag inte kan stånga nåmer. I vissa fall är det bra, men i bland så är det bara förgäves. Det är en väldigt bra fråga, Som man säkert kommer få svar på den dagen det är dags för att få svar på allting. 
Tänk så ger väggen vika eller så stångar man sig så slut och trött så det inte känns nå värt att stånga mer. Livet är en enda stor hård vägg, eller kanske flera. Man stångar vägg efter vägg och huvudet blir mer och mer buligt av allt stångande. Bulorna påminner en om vars i livet man fått alla bulor.
Vissa saker behöver man inte stånga, dom ger inga bulor, bara ömma smekningar, vissa saker ger ömma smekningar och även en massa bulor. Det är dom bulorna som är värst. Vad ska man göra med alla bulor? Låta bulorna vara eller Försöka få väggen att mjukna, eller låta väggen vara tills någon annan hittar den och stångar sig bulig...eller så får kanske den alla ömma smekningar.

Livet är så buligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0